8 999 personer + jag

9 000 människor. Så många var det på Ikea Kungens Kurva när vi var där idag. Någon finanskris märktes verkligen inte av. Kön började där Ta-det-själv-lagret börjar och gick sedan som en bred motorväg fram till kassorna, flera hundra meter bort. Vi, som gick in från utgången, fick klättra under hyllorna för att komma fram, för på varje öppen yta stod folk i kö.

Ikeakö ...
Ikeakö ...

Nåja, vi skulle ju bara ha fyra saker: ljus till mamma (tyvärr mamma, slut!), batterier, glas och ett ben till vår bardisk. 72 ben skulle det finnas, men i hyllan var det tomt. Suck, de tog slut fort! Framme vid kassan kikade vi i mobilen och jo, det stod fortfarande att de hade 72 i lager. Hmmm. Johan betalade våra saker och gick ut (om man trängde sig förbi hela den långa kön och gick längst ut på sidan var det förstås ingen kö alls till kassorna där).

15.27 ställde jag mig i kön till informationsdisken. 16.24 gick jag – tomhänt – ut till Johan i bilen. Då hade världens trevligaste Ikeatjej, Anna, letat efter mitt barben i nästan en timme. För jo, det hade levererats 70 ben till Ikea idag, men nu var de borta. Lärde mig massor om Ikea, människorna som j0bbar där och deras lager, kontrollsystem osv, men tyvärr fick jag inte med mig något ben.

Oturen fortsatte när vi tog bilen till Skärholmen för att köpa en sak på Lidl, en pastasort som bara finns där. Tror ni att det fanns? Nix. Och när vi skulle ut ur parkeringsgaraget var bommarna trasiga, så det tog ca tre minuter för varje bil att komma ut.

Nu är vi hemma på Söder igen och allt annat på dagens att göralista (stryka, frosta av frysen och städa kylen) känns väldigt avlägset.

  • Tobias

    Mitt senast besök på Ikea varuhuset vid Kungens kurva i Stockholm för någon månad sedan blev en traumatisk upplevelse för mig jag aldrig kommer att glömma. Ikea varuhuset påminde mig mycket om en stor maskin, konstruerad av några glada svenska ingenjörer på 1950-talet. Maskinen var stor som en fabrik. Hade en ingång och en utgång. Genom ingången släppte man in en ko och efter en stund kom det ut en låda full med korvar genom utgången på andra sidan. Effektiv svensk ingenjörskonst. Smart affärsidé. Jaha.

    När jag en gång gick in på Ikea varuhuset genom ingången och blev skräckslagen av den stora trängseln upptäckte jag att det var omöjligt att vända tillbaka och fly samma väg jag kom in genom. Folkströmmen var alldeles för stark. Det fanns ingen chans att gå mot den. Det fanns endast en väg att gå. Framåt. Följa pilarna. Följa med strömmen genom alla olika avdelningar fullproppade med möbler och krimskrams jag aldrig någonsin skulle vilja köpa. Det har tagit mig halva dagen att vandra runt i Ikea varuhusets katakomber innan jag kunde komma ut i det fria igen och ta en nypa frisk luft och lova mig själv att aldrig mera sätta min fot där igen…

  • Kristina

    Måste fråga om det är de snedställda bardiskbenen som Ni söker i så fall undrar jag om Du vet vad de heter jag hittar inte dessa ben någonstans
    Mvh Kristina

  • Josefine

    @Kristina: Nej, det var raka ben vi var ute efter (och hittade dagen efter). Har tyvärr ingen koll på snedställda ben men lycka till!