Både Aftonbladet och Expressen skriver om något av det mest pinsamma jag hört på länge. Svenska ambassaden i Berlin förberedde en ”finlunch” (maten ser riktigt äcklig ut på bilden som finns på Aftonbladet) för ett gäng ungdomar på sommarläger för gluten- och laktosintoleranta. Problemet var bara att maten var full av – gluten. Riktigt pinsamt!
Världens sötaste sambo!
Jag är gräsänka i några dagar när Johan hälsar på sin mamma i Oskarshamn. Hatar varje sekund. Vilket Johan vet.
Idag när jag kom hem upptäckte jag post-its fastsatta lite överallt. Ett ”jag älskar dig” på huvudkudden, ett ”hej” i badrummet, ett ”ska du läsa bloggar?” i laptopen. Inne i smörpaketet finns ett ”ät ordentligt!”.
Det går ju inte upp mot en äkta sambo, men det hjälper!
Pistolman i Zagreb
I Zagreb nu. Utanfor vart Sheraton star ett gang balkanman med pistoler innanfor kavajerna. Spannande. Annars ar det varmt. Soligt. Piran i Slovenien var fantastiskt, och Zagreb verkar inte bli en besvikelse. Pa onsdag borjar hemresan och pa fredag korsar vi ater Sveriges grans – 24 dagar senare.
Bilder finns som vanligt pa Flickr.
En liten update
Vi lämnade Praiano i lördags och kom, efter stopp i Florens och Cervo, till Nice i söndags. Bor på Promenaden och har det kort sagt jättebra: sol, Monaco, fransk nationaldag, Cannes, hav.
På lördag åker vi mot Piran i Slovenien. Sen Zagreb i Kroatien och så hem via Regensburg och Rostock.
Sol
Stranden i 4,5 timmar + solsalva 20 + Josefine = aj.
MJ Memorial i Praiano
Ikväll stannar vi inne. CNN visar Michael Jackson the Memorial från Staples Center i Los Angels. Johan (och jag) förbereder en fantastisk italiensk middag medan pappa och Kristoffer slår sig ned framför tvn.
Så blir det vin, öl, prosecco och mat i soffan. Vi sitter klistrade. Och jag – som numer är så blödig – får tårar i ögonen av både Brooke Shields tårar och Yshers låtval.
Tur att grannkattens ständiga försök att smita in tar ned oss på jorden igen.
Mirakel i Grotto della Smeraldo
Några kilometer från Praiano ligger Grotto della Smeraldo – Smaragdgrottan. Några fiskare hittade den undanskymda grottan 1932 och idag är det ett turistmål. Lite mirakel har de förstås hittat; nedsänkt i det kristallklara smaragdgröna vattnet fanns en hel Jesusfamilj: it’s a miracle, just for you, give me tip” ropade båtföraren gång på gång. I övrigt var guidningen usel och priset dyrt. Men grottan i sig fantastisk.
Praiano: värme, helgon och myror
Sista etappen gick också bra. Och affärsmotorvägshotellet i Scandici utanför Florens var ok. Och nu är vi alltså framme.
Casa Ninetta, Piazza Moresso 19, Praiano Alto, Praiano, Amalfi, Campania, Italien, där är vi alltså bosatta i en vecka framöver. Huset är fint beläget på klipporna ca 300 m över havet med två balkonger, en trädgård och en takterrass. Och total myrinvasion i köket (vilket vi var förvarnade om).
Vi skrattar gott åt att humanisten Kristoffer sover i ett rum fullt med änglar, Mariastatyer och religiösa bilder (Johan och jag kom undan med bilar och snäckor). För religiöst är det. Just nu firas Praianos helgon, St Luca di Evangelista. Igår gick en stor procession genom byn och förbi vår ytterdörr just när vi råkade titta ut. Barnkör, blåsorkester, militärer, borgmästaren, präster och en hel staty av St Luca. Kvällen avslutades med storslaget fyrverkeri. Ikväll är det byfest med sång, dans och sprit.
Varmt är det, och ohyggligt fuktigt. Ohyggligt. Kan inte komma ihåg att jag någonsin upplevt något så fuktigt, ens i regnskogen.
Nu är klockan över tio på kvällen och vi sitter på takterrassen med varsitt glas vin. Skål och godnatt!
Viva Italia!
Semestern har börjat! Och börjat intensivt. I onsdags morse ringde alarmet klockan 4.30 och 6.00 var människor och bagage inpackat och vi började köra. Målet för dagen var Rostock i Tyskland: 86,1 mil, steakhaus, weißbier, Radissonhotell.
Dag två blev seg. Något färre mil, 80,1, men ideliga vägarbeten, och en del regn, längs hela vår strecka (Rostock – München) gjorde att det tog lång tid. Till slut var vi i alla framme i München-Unterhaching och vårt Holiday Inn där vi fick etagerum vilket låter roligare än det var.
Nu är vi inne på dag tre och det är München – Florens (63,5 mil) som gäller och vi kör genom Brennerpasset. Ikväll ska vi bo på något så spännande som ett affärs-motorvägshotell, vad det nu kan vara.
Eftersom vi åker helt utan datorer har jag svårt att få in bilder här, men som vanligt: klicka på bilderna till höger så kommer ni till en samlingssida för alla mina bilder.
