Aftonbladet skriver idag om Erik. Han är student och fattig. Visst är det hemskt stressigt att vara student och ha lite pengar. Stressen gör förstås att det är svårare att koncentrera sig på studierna.

Men jag undrar lite över exemplet. För att spara pengar skippar Erik lunchen: ”Jag brukar ta en kopp kaffe och en snus för att dämpa den värsta hungern på dagen.” Jag antar att han köper sitt kaffe, det ser ut så på muggen. Jag dricker inte kaffe och jag snusar inte, men varken köpkaffe eller snus är ju särskilt billigt. Och mättar gör det ju inte. Så varför lägga pengarna på snus och kaffe, som ändå inte ger honom mat och näring? Vore det inte smartare att äta en Gorbypirog eller nåt? Inte bra mat, men mer mättande och mer näringsrikt än kaffe och snus i alla fall. Och billigare.

Jag säger inte att Erik gör fel – det är hans liv. Jag säger inte att Aftonbladet gör fel som tar honom som exempel. Men vi måste vara lite försiktiga med ordet fattigdom. Läs bloggen Social Outcast så får ni se en helt annan version av fattigdom. Istället för snus, köpkaffe och Lacostetröja får vi läsa om inkasso, riktig matbrist och hotet om bostadslöshet.