Det är svårt att helt inse hur stor vår nya soffa kommer vara. Igår tröttnade jag och gjorde en modell av den av DN-tidningar. Och jäklar! Den är väldigt stor. Det är ju i och för sig det vi vill ha, men vi insåg snabbt att det inte får plats med mycket annat i det rummet. Men så är det å andra sidan ett Filmrum och där ska väl soffan vara nummer ett?
I drömmarnas land …
… sover man inte bra. I alla fall inte jag. Det går i vågor. Ibland sover jag ”drömlöst” och ibland drömmer jag så mycket att jag vaknar alldeles utmattad på morgonen. Så är det just nu. Och jag drömmer alltid om något som är relaterat till dagen jag just upplevt.
Natten till igår drömde jag att en vän sprang omkring och hade jätteont i sina fötter. I verkligheten mår vännen inte så bra och en kollega har skadat sin fot. Inte direkt svårtolkat. Men tröttsamt.
Stockholm har blivit kallt
Jag är inget Orupfan, men lånar hans strof till rubrik i alla fall. Den passar så bra.
För det stämmer.
Stockholm är inte särskilt trevligt längre. Vi märkte av en skillnad direkt vi flyttade till Mariatorget. Stämningen är helt annan än den där vi bodde tidigare, i det mer lugna södermalmsområdet Barnängen. På Konsum Bondegatan sa man hej och bad om ursäkt om man stod i vägen. På Konsum Mariatorget ser man sur ut och kör gärna in i andra med sin kundvagn. Och det gäller både anställda och kunder.
Tyvärr är det lätt att bli likadan. Inte att köra in i folk kanske, men att strunta i hej till kassapersonalen om inte de hejar, att sucka åt gamla som tar lång tid på sig i nedför trappor. Så för några månader sedan sa vi att nej, nu räcker det. Vi ska anstränga oss för att inte bli som ”alla andra”. Vi ska säga hej först, vi ska hjälpa gamla.
Idag har jag haft en intressant morgon ur studiesynpunkt av det mänskliga psyket. Två händelser:
Nere vid spärrarna på Mariatorgets tunnelbanestation har en tant fastnat. Ja, fastnat i en spärr. Ca 30 människor går förbi innan jag stannar och tar loss henne.
Sen har tunnelbanan har tekniska fel och kan inte åka om folk står för nära dörrarna. Detta ropar föraren ut vid varje station. Ingen flyttar sig. Alla är arga för att tåget inte går. På flera stationer blir vi stående i flera minuter och till slut fastnar vi i en tunnel. Föraren är extremt tydlig: tekniska problem gör att vi inte kan åka så länge folk står för nära dörrarna. INGEN FLYTTAR SIG. Vi står still ett tag, kanske 7 minuter. Sen rullar tåget (någon har väl flyttat sig). Och östermalmskvinnan mittemot mig är upprörd på föraren. ”Klart att det beror på att hon är en dålig förare, inte på att folk står för nära dörrarna”.
Det här är inte det Stockholm jag vill bo i. Så om du är stockholmare och läser här, tänk på hur du agerar. Jag tror knappast att Granding kan starta ett uppror, men varje hej bidrar till en trevligare stad.
Dags för nästa hantverkare
Förra veckan gjorde vi ju om golven på undervåningen. En hel söndag gick åt till att plasta in och ta bort saker. Hela veckan var det hantverkare här och vi fick ta oss ut och in genom övervåningen. Sen tog det en halv söndag att avplasta allt igen. Idag fick vi äntligen ta in möblerna igen, som stått i hallen, köket och sovrummet så länge.
Och nu börjar vi om. Nej ok, inte riktigt. Men imorgon kommer vår favorithantverkare Steffe (han är underbar! Bara att han ringer och frågar om vi saknar vår favoritmålare ger honom så många pluspoäng jämfört med alla dåliga stockholmshantverkare) och ska måla om i Filmrummet. Så nu tar vi bort och rensar igen. Och klämmer in allt i hallen och Biblioteket. Dessutom kommer svärmor imorgon. Hon brukar sova i Filmrummet. Får vi klämma in dig i Biblioteket också Lena? 
Lyxmiddag en onsdag
Jag gillar ju små överraskningar. Idag fick sambon mig som ”personlig kock”. Tanken var att han skulle välja middag men det överlät han till mig. Det blev biff, bönor, duchessetoppar, västerbottenmuffins och Mannerströms kantarellsås. Det blev en riktig hit!
Sista kvällen: regn i Rostock
(Bakgrund till inlägget här) Sista kvällen sover vi i Rostock. Den planerade picknicken fick hållas inne i bilen på en parkeringsplats eftersom regnet öste ner.
Vid Donaus strand
(Bakgrund till inlägget här) Resan hem har börjat. VI sover i Regensburg vid Donau och tittar på de otroligt långa båtarna som kör där.
Vapen i Zagreb
(Bakgrund till inlägget här) Ett mycket märkligt kyrkotak i Zagreb.
Zagrebs katedral
(Bakgrund till inlägget här) Färden har gått vidare mot Zagreb i Kroatien. Här katedralen.
Solnedgång i Slovenien
(Bakgrund till inlägget här) Piran i Slovenien är känt för sina vackra solnedgångar.
Söta Piran i Slovenien
(Bakgrund till inlägget här) Bye bye Frankrike, hej Slovenien!
Sjukt roligt från IKEA
Via Kalaslotta hittar jag denna film. Faktiskt otroligt kul!
I mysiga Antibes
(Bakgrund till inlägget här) Middag i Antibes.
Trött idag
Eftersom dagens första punkt var ett möte på stan skulle jag få lite sovmorgon. Inte mycket, men på en vardag känns en timme till i sängen som extremlyx. Men vaknar med ett ryck av att det ringer på dörren. Tänker att ”jaha, hantverkarna är fyra timmar tidiga, men de har ju nycklar”. Det fortsätter ringa. Så rusar upp, på med kläder och ut i trapphuset – eftersom golven på undervåningen görs om får vi inte gå på dem – och ned en våning.
Där står en glad hantverkare som inte fattar att han väckt oss eftersom han är fyra timmar för tidig. Undrar varför han inte går in med sina nycklar och får svaret att dem har chefen. ”Men jag kan ta dina nycklar så kan jag låsa dörren sen”. Eh, nej tack. Golvfirman har redan ett par nycklar, jobbet avslutas idag och då vill jag gärna ha alla mina nycklar tillbaka.
Så trött idag. Och förundrad över hantverkare som kommer för tidigt.
