Är fortfarande sjuk. Helt otroligt sjuk. Men firar ändå: Mobilabs första iPhoneapp är släppt och ligger nu på tionde plats i App Store!
Edit: skyller på sjukdom. Appen handlar om Idol, alltså.
Jag har slagit rekord i iPhonespelet jag fastnat för också. Kan säga att det tog fler än ett försök.
Idag har jag:
‘ jobbat i 3,5 timmar
‘ sett 3 filmer
‘ haft en rörig mailkonversation om Åkersberga
‘ ätit 1 glass
‘ läst 4 tidningssajter mycket noga
‘ hängt mycket på Facebook, Google Reader och Twitter
‘ bloggat
‘ skrivit önskelista
‘ planerat julklappar
Och ändå är jag så uttråkad att jag blir galen. Jag är inte bra på att vara sjuk, helt enkelt. Imorgon ska jag i alla fall se till så att jag inte går upp 6.30.
Har hosta, ont i halsen, feber, ont i huvudet, värk i varje del av kroppen och lite jobbigt med andningen. Så influensa har jag. Frågan är bara vilken sort?
Hur som helst; nu har det äntligen mörknat ute och jag drar igång projektorn, rullar ned duken och tittar på film. (Ja, jag hade kunnat dra ned gardinen tidigare men har inte orkat). Det blir ”My Boyfriend’s Back”, en film jag såg säkert 60 gånger för 15 år sedan, men som jag aldrig sett slutet på eftersom vhs-bandet tog slut. Mamma fyndade dvdn på Dischop för 9 kr förra året. Perfekt just nu!
Jag har 8 inbjudningar att dela ut till Google Wave. Någon som är intresserad?
Själv har jag inte fattat grejen med Wave än. Det är någon form av chat och mail, och jag kan definitivt se en storartad framtid för Wave och liknande, men just nu tycker jag mest att det är rörigt, fult och svårt.
Imorse klockan tio kom äntligen äntligen en elektriker, åtta dagar efter att elen försvann.
Som så mycket annat i vårt hem visade sig felet bero på de hemmafixare som bodde här före oss. Man hade satt skruvarna inne i elkopplingsdosorna snett. Det hade till och med slagit gnistor där inne.
49 minuter senare var det klart!
I fredagskväll när vi kom hem var elen i 1/4 av lägenheten borta. Inga lampor, inget i uttagen, ingen el helt enkelt. Inga proppar hade gått, inget strömavbrott.
I söndags fick vi tag på en elektriker via en kompis. Vi fick massa tips, men tyvärr var det inget som hjälpte. Idag fick vi numret till en annan elektriker (den första har skadat ryggen). Han kan förhoppningsvis komma på fredag.
Historien lär fortsätta …
Alla bilder kommer från Västindienspecialisten.
Först bor vi på La Toubana vid havet, sedan tar vi oss till Le Jardin Malanga i regnskogen.
Ikväll hade vi besök. Vi bjöd på afrikansk mat:
Kenyansk kokoskyckling
Spenatsallad med getost från Sydafrika
Lammköttbullar från Algeriet
Fiskgryta i ugn från Ghana
Nordafrikansk korvsallad
Fisk med chili-och kokossås från Tanzania
Majspannkaka från Sudan
Etiopisk sallad på haricot verts och morötter
Couscous med aprikos och russin
Gult ris med jordnötter
Mangosås
Svalkande yoghurt
När vi flyttade in, för 1,5 år sedan, hängde ett stort, fult vitrinskåp på väggen i köket. Varken sambon eller jag gillar vitrinskåp, detta var dessutom extra fult och till råga på allt riskerade man att slå huvudet i det varje gång man reste sig från bordet. Det gick några månader och så en dag rev vi ned det. Kvar på väggen blev enorma hål (vi har väldigt intressanta väggar men det förtjänar ett eget inlägg).
Det gick några månader och så hade vi inflyttningsfest. Hålen var kvar, de hade till och med blivit lite större; vi försökte spackla igen dem med resultatet att spacklet ramlade ut och tog med sig lite mer vägg. En av gästerna, en man av den lite händigare sorten, sa ”skaffa husfix!”. ”Husvadå?” kände vi. Och så gick det ytterligare några månader. 13 månader faktiskt.
Så åkte vi till Umeå. På vår fem-årsdag (som även var ettårsdagen sedan vi förlovade oss på Brooklyn Bridge) plockar Johan fram lite presenter (han fick presenter av mig också förstås, men nu koncentrerar vi oss på de han gav mig). Först får jag en vacker ask med champagnetryffel. Och så en ask med NKs egna praliner. Och ett paket husfix. I och för sig coolt att se det där vi pratat om så länge, och det är jättefin choklad men ändå liksom. Ett paket husfix.
Men så ber han mig öppna paketet. Och i ligger, tillsammans med lite husfixdamm, en bild på Brooklyn Bridge. Presenten är lagning av väggen med hjälp av husfix och en inramad underbar tavla på Brooklyn bridge – platsen vi förlovade oss på ett år tidigare.
‘ Cirka hälften av alla klappar är klara
‘ Julmaten uppstyrd
‘ ”Schema” för julafton framtaget
‘ Datum för julbak bokat
‘ Julkort, papper osv inhandlat
Återstår:
‘ Prata med svärmor om när hon ska bo hos oss
‘ Leta recept till mjuk pepparkaka (har en ny snögubbe-form som måste användas)
‘ Köpa julfrimärken
Status: jag är ovanligt sen med julklapparna, men tidig med resten. Tror detta blir bra.
Ställe: Angelini i Umeå
Kategori: restaurang
Prisklass: mellandyr
http://www.angelini.se/
Sällskapet beställde:
En Big rib eye bbq-plate – 200 gram grillad entrecotê. Till den serveras BBQ-blues sauce, bearnaisesås, vitlökssmör, liten sallad och pommes frites. Dessutom beställdes lökringar. Och en Angelini Burger – 200 g amerikanskt nötkött som mals vid beställning. Serveras med rostat lökbröd, cheddar, sallad, pommes frites och Heinz tillbehörsbricka. Vi beställde också en Strawberry Donut – friterad munk, jordgubbsgelé & mjölkchokladglass.
Utlåtande:
Angelini är ett ”italian american kitchen” i Umeå. Restaurangen hör till ett hotell och det kan nog förklara varför det är lite öde, matsalen är helt enkelt för stor för kvällar, men säkert perfekt för hotellfrukost. När vi beställer varsitt glas champagne blir det lite rörigt, en halvflaska åker fram och servitrisen lyckas smälla korken och hälla champagne på golvet. Men om det har med Angelini eller Umeå att göra låter vi vara osagt.
Maten då? Det lät roligare i menyn än i verkligheten. Kryddsmöret var mer smör och mindre kryddor. Lökringarnas frityr smakade kinakrog och Heinz tillbehörsbricka var ketchup, senap och mayo i småburkar. Dessutom var pommes fritesen lite råa. Däremot var själva biffen i hamburgaren helt outstanding. Det märktes att den var alldeles nymald.
Desserten var rolig, och god. Munken var väl sådär, men mjölkchokladglassen helt fantastisk.
Inredningen var kul och lite annorlunda. Mycket organge och turkost. Belysningen gick i flera olika färger och golvet lagt i diamantformer.
Sammanfattning:
Det var som sagt inte världens mest roliga mat, även när det lät kul på menyn. Men det var ändå gott. Och det var roligt. Dessutom fanns det mycket att välja på. Helt klart värt ett besök.
Idag är det 10 år sen jag tog körkort. Det har blivit många tusen härliga mil sedan dess.
Vårt nya soffbord ska komma i julveckan. Håll tummarna för att det blir så! Annars kan det vara svårt att härbergera sju julfirare på julafton …
Copyright © Granding
Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress