Därför köar jag i regnet för en telefon

Igår släpptes Iphone 4 i Sverige. Några butiker i storstäderna hade öppet från midnatt, andra hade säljstart tio i morse.

19.00 igår kväll parkerade Johan och jag oss utanför Telenors butik på Hamngatan i Stockholm. Vi valde Hamngatan trots att det var tre personer före oss i kön mot noll på Drottninggatan eftersom Hamngatan har både lampor och tak.

Men varför köade vi?
Varken Johan eller jag är Applefanatiker (Apple Fanboys). Just nu använder jag bara Apple, men det är av praktiska skäl; det är de som passar mig bäst just nu. Rent känslomässigt älskade jag min rosa Sony Vaio mycket mer än min MacBook.

Jag köade av två anledningar.

  • Dels så ville jag ha den nya Iphonen. Ja, det är kul med en ny telefon, men jag skaffar inte alla nya telefoner. Det som avgjorde det hela var att jag installerade OS4 på min Iphone 3G i maj. Dumt. Väldigt dumt. Sedan dess har jag knappt kunnat använda telefonen. Jag var alltså i desperat behov av en ny mobil, och eftersom jag visste att Iphone 4 skulle komma i juli ville jag inte köpa en gammal Iphone i maj. Och för att svara på frågan ”men varför köa, varför kunde du inte vänta en dag och köpa den på vanligt sätt?”. För att man inte vet hur många Iphones som kom till Sverige. Det råder en stor brist på Iphone 4 och Ipad runt om i världen och jag klarar inte en vecka till med min gamla trasiga.
  • Det är kul. Man lär sig mycket i en kö, vilken ”fankö” som helst. Jag gjorde flera iakttagelser som kommer hjälpa mig i mitt jobb. Och vi träffade kul folk, alla tre före oss i kön var jättetrevliga.

Jag är nöjd med att jag köade, men jag är också nöjd med tiden: 19-00. Den första i kön hade suttit sedan 13.00, nummer två sedan 16.00 och nummer tre sedan 18.00. Bakom oss fylldes kön sakta på och vid midnatt var det nog ett hundratal som köade; tjejer, killar, nördar, kostymfolk, kompisgäng, familjer med barn.

Vi hade stolar, dricka, tilltugg, fleecefiltar och regnstövlar, tak över huvudet, lampor och trevligt sällskap. Det var faktiskt kul.

www.flickr.com

Björntrassel

Ohyggligt hjärtknipande och söt video!

Och nu kommer hamburgervaskningen

Alltså, det blir bara mer hårresande. Champagnesprutet ersattes ju med vaskning förra året. Nu har hamburgerdumpningen tillkommit. Folk köper 50 hamburgare, tar en och slänger resten.

Jag vet att jag upprepar mig, men jag har bara ett ord för det: patetiskt!

När sambon förstår

Igår köpte jag en dyr handväska på nätet. När jag fick leveransbesked skickade jag ett sms till Johan: ”Dear Josefine, your bag from Furla has now been shipped”. Som svar får jag ett glädjetjut (i smsform). Det älskar jag. Han fattar inte produkten, men han fattar känslan (precis som när jag följer med honom till avlägsna platser för att köpa kamerautrustning).

Definitivt ett kärleksbevis!

47 dagar senare

Nu har det gått 47 dagar sedan jag fick min Ipad 3G. Ingenting har blivit som jag trodde.

Jag trodde jag skulle ha med mig Ipaden hela tiden. Det har jag inte, den är alldeles för tung för det.

Jag trodde att jag aldrig skulle lyssna på något genom den, nu lyssnar jag på sommarens alla sommarpratare i Ipaden.

Jag trodde jag skulle hitta massa nya funktioner som jag hittills saknat i mitt liv. Istället använder jag den för samma saker jag tidigare använde min laptop till: Facebook, Twitter, läser bloggar, skriver blogg, läser nyheter, surfar, e-shoppar, kollar recept, sysslar med kalendern och spelar spel.

Jag brukar inte ha med mig datorn på resor, om det inte är rena arbetsresor. Så med viss tvekan tog jag med mig Ipaden på sommarens första resa. Vi använde den hela tiden. Så självklart tog jag med mig den på sommarens andra resa. Vi använde den nästan inte alls. Vet inte alls hur jag ska göra på de tre återstående resorna i sommar.

Sämst
Att det saknar Flash/att så många sajter är byggda i Flash (välj vinkel själv). Att den är så tung.

Bäst
Att det mesta är så snyggt och så enkelt. Att batteritiden är så lång.

Sammanfattning: jag älskar min Ipad. Men jag använder den inte som jag trodde.

42 grader i skuggan

Hemma från Italien och jobbar igen. Den här gången är det jobb i tre veckor som gäller innan nästa semester, och då ska mycket klämmas in samtidigt (Göteborg, Stockholmssemester, Skåne och Köpenhamn).

42 grader i skuggan. Ja, vi hade mellan 38 och 42 grader under veckan i Italien. En del utflykter fick ställas in (vem orkar kolla utgrävningar i Syrakusa eller vandra i nästan-miljonstaden Palermo i det vädret?) men vi tittade i vår by Giardini-Naxos, tog bussen några kilometer upp till bergsbyn Taormina och bilen till Europas högsta aktiva vulkan Etna. Annars blev det mycket bad i havet och i poolen (som ståtade med 30 grader i vattnet!). Pasta, antipasti, limonata, insalata mista och husets vin på karaff. Och för en gångs skull var hotellet lika bra som på bilderna på sajten.

En härlig semester! Bilderna finns här.

Lanserat: ny mobilsajt för Väderkanalen

Mobilab har lanserat en ny mobilsajt: mobil.vaderkanalen.se (du ska alltså använda sajten i mobilen, klickar du på länken i en dator blir resultatet inte så kul).

Produkt: Väderkanalen
Utvecklare: Anton Lindqvist
Design: Johan Kuno
Teknik: Per Åström med gäng
Konceptutvecklare & projektledare: Josefine Granding Larsson

Lanserat: Iphone-app för Expressen TV

Mobilab har lanserat en ny Iphone-app: Expressen TV (Du måste ha en Iphone för att använda appen).

Produkt: Expressen TV
Utvecklare: Herman Olsson
Konceptutvecklare & projektledare: Gunnar R Johansson

Expressen skriver mer om det här och här kan du se ett tv-inslag om appen.

Hållans kyrkogård värderar och raderar människors liv

”Det fattas gravrättsägare för nästan 40 gravar på Hållans kyrkogård i Funäsdalen. Om inte anhöriga hör av sig utslocknar gravrätten och då försvinner gravstenarna till hösten.” (Länstidningen) Detta upptäckte vi när vi besökte kyrkogården för att lägga blommor på en grav. För mig låter det helt orimligt. Jag förstår att det är tillåtet, men varför ta bort gravar/gravstenar? Måste man se till att ha släktingar i oändliga generationer för att få vara säker på att man får ha sin gravsten kvar? Dessutom är en av gravarna som riskeras att ta bort märkt som anonym, hur ska hans släktingar kunna slå larm? Idioti!

Länstidningen har intervjuat mig och skrivit mer om det här: Hållans kyrkogård tar bort anonyma gravar.

Italien!

Om 20 minuter åker vi till hit! (Och som vanligt; tjuvar: det är ingen idé. Vi har gallergrindar, larm, nyfikna grannar och folk som kommer och vattnar blommor.)

Hellenia Yachting Hotel

Imorgon tävlar jag i TTXGP

”TTXGP, the eGrandPrix is an international race series providing a high profile platform for the development of electric motorcycles, enabling the futuristic technology behind them to be tested in an exciting and challenging way. TTXGP aims to drive low carbon technological innovation forward, to demonstrate that clean-emission transport technologies have matured and can be fun, fast and exciting.” (TTXGP)

Imorgon körs första tävlingen. Och ja, jag ställer upp. Så här är det: min galna vän Morris Packer har alltid varit intresserad av motorcyklar. Han har bland annat haft en tjänstemotorcykel … Idag kör han mycket, han bor och jobbar i Stockholm och har familjen i Skåne, och så får han dåligt samvete: hur dåligt är det inte för miljön att han kör motorcykel fram och tillbaka till Skåne flera gånger i veckan?

Morris är Morris och vips hade Morris Motorcycles fötts. Morris Motorcycles är ett crowd sourcat projekt som, enkelt sagt, handlar om elmotorcyklar. Morris Motorcycles har nu 180 medlemmar, ”Rallyprinsessan Annie Seel” kör vår egen cykel och imorgon deltar vårt Racing Team i Snetterton.

Från idé till tävling på 117 dagar. Makalöst.

Min barndoms drömdjur

Jag har alltid velat se en ”myskoske”. Myskoxen har alltid varit närvarande i mitt liv. Jag hade den som motiv på t-shirts när jag var liten och mormor och morfar pratade om den och hur det gick till när de fick se det konstiga djuret på 70-talet. Det är ett coolt djur, lika gammalt som de utöda mammutarna, som finns i vår del av Norrland; västra Härjedalen.

Myskoxen är dock svårtsedd, men i lördags var det äntligen dags! Vi besökte det nyöppnade Myskoxcentrum i Tännäs. Det finns ett gäng fria myskoxar som vandrar i fjällen mellan Norge och västra Härjedalen, men man stöter inte riktigt på dem. Nu har Myskoxcentrum byggts upp och ett hägn finns tre myskoxar. En tjur, en ko och deras lilla kalv (ännu namnlösa pga sega sponsorer som ska namnge dem). De såg inte alls ut som jag trodde, men de var verkligen sjukt coola, och den lilla kalven ohyggligt söt.

Vad är då en myskoxe (myskoske i min familj eftersom det var mitt namn på dem när jag var liten)? En blandning mellan ett får och en ko. Fast genetiskt mer lik en get. Fast det ser ut som en minimammut. Rörigt är det i alla fall.

Myskoxcentrum

Myskoxcentrum

Alla mina myskoxebilder.

Myggbettet from hell

Förra tisdagen var jag på Flatruet och fick ett myggbett på höger fot, precis vid fotknölen. På torsdagseftermiddagen svullnade foten upp och blev röd. I torsdags kväll gick jag en långpromenad och på torsdag natt kunde jag inte stödja på foten alls. Idag är det onsdag och foten är fortfarande röd, svullen och har ett blått (!) myggbett.

Man kan lugnt säga att min myggallergi från 1997 är tillbaka.

Jag känner inget annat än avsky

Gudrun Schyman stod i dag i Almedalen och eldade upp 100 000 kronor för att protestera mot att kvinnor har lägre lön än män.

Jag håller förstås med henne i sak, det är vidrigt att människor inte har lika lön för lika jobb, men att ELDA upp 100 000 kronor. Det är så vidrigt att jag blir illamående.

På Twitter diskuteras detta förstås ordentligt. Meningar framförs om att det blir bra PR, att man inte ens får en halvsidas annonsutrymme i tidningarna för den summan, att ändamålen helgar medlen, att alla andra i Almedalen bränner samma summa på skit osv. Och självklart resulterar det i enormt mycket PR för Fi och Gudrun Schyman, och självklart är det egentligen en struntsumma i Almedalen-/PR-sammanhang. Men ändå. Symbolen att elda upp 100 000 kronor (eller för den delen 100 kronor) är för mig som att spotta människor med ekonomiska problem (eller människor som inte lever i ekonomiskt överflöd) i ansiktet. Sverige har barn som inte vågar gå till skolan alla dagar för att de inte har råd med matsäck till utflykten. Och Gudrun eldar upp pengar.

Jag känner inget annat än avsky.

Läsa mer?
Aftonbladet, Expressen, DN, SvD och Twitter

Tillbaka och på väg

Det är en stressig sommar, det här. Veckan i Funäsdalen var fantastisk, trots att vi inte hann med allt vi skulle göra. Nu är vi hemma i fem dagar och på lördag bär det av igen, denna gång till Sicilien.

Copyright © Granding

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress