Den manliga (?) utbredningen

I fredags flög jag från Malmö till Stockholm. Jag satt ytterst och placerade förstås min (lite väl stora) väska under stolen framför mig. Handväskan hade jag i knät. Efter några minuter kom en kille som skulle sitta innerst. Jag reste mig förstås och släppte in honom. Han satte sig vid fönstret. Så fort det stod klart att det inte skulle sitta någon mellan oss slängde han in sin väska under mittenstolen, så han kunde sträcka ut sina ben ordentligt. Själv satt jag ihopknölad med fötterna under hakan.

I lördags var vi på genrepet till Melodifestivalen. Det var ganska trångt på parkett i Globen. På min ena sida satt Johan, som sin vana trogen att aldrig besvära andra satt med knäna tätt ihop. På min andra sida satt en man som, sin vana trogen kan jag tänka, satt med benen brett, brett isär.

Är det inte ett klassiskt manligt beteende? Jag gillar inte att generalisera, men har svårt att tänka mig att kvinnor skulle bete sig så.

  • Lena Kuno

    Små pojkar fostras att ta för sig, det är manligt. Andra fostras att ta hänsyn, det är mänskligt.