Att jag älskar Funäsdalen har inte kunnat undgå någon som känner mig, eller som följt bloggen under en lite längre tid. (Eller som följer mig på bildsajten Flickr).

Jag gillar det mesta med Funäsdalen, men en av de absoluta favoritsakerna är tunnbrödet. Inte alls som det mesiga maskinbakade som tex Polarbröd säljer. Mormor håller med mig. För några år sedan lade tunnbrödstugan ned och de som drev butiken flyttade till Norge. Men varje onsdag i juli är det marknad i byn, och då säljs det tunnbröd. Så mormor har skickat pengar till sin syster, som köpt tunnbröd och skickat ned det till Stockholm. Mormor tog bara en liten bit till sig, fast hon älskar tunnbröd lika mycket som jag, och gav resten till mig. Idag blir det tunnbrödslunch!

På grund av foten har vi fått planera om semestern lite. Detta var sommaren då vi skulle ta det lugnt, stanna i Sverige och utforska området kring landet. Och åka på en tur till Dalarna. Men så blev det inte. Jag sitter hemma, eller så sitter jag på landet.

Samtidigt kan jag bara inte sitta still hur mycket som helst. Jag borde, men jag står inte ut (jag har suttit still i 60 dagar idag). Men Dalarna kan vi inte åka till. (Så om du vill gå på Malena Ernman på Dalhalla på lördag har jag tre biljetter över). Därför har vi istället planerat in en Stockholmssemester. Vi ska bo på hotell, åka på brunchkryssning, besöka Vaxholm med mera. Allt funkar eftersom sambon kör mig fram till dörren. Stort tack till sambo och mamma som ändrar sina semesterplaner för min skull!

Jag gillar inte så kallad slacktivism (slacker activism), alltså när man är aktiv på ett slött sätt. Typ går med i en Facebookgrupp mot terrorism. Därför tänder jag inga ljus på Facebook för offren i Norge. Men den här fina bilden måste jag lägga upp. Vet inte vem som är uppvosperson, har sett den figurera på massa platser.

Igår strax efter 16 kollade jag Facebok och Twitter, som vanligt. Möttes av info om terrordåd i Oslo. Sen satt jag fast vid Twitter fram till halv ett på natten. 8.00 imorse var det dags igen, och nu har jag suttit sedan dess. Endast avbrutet av att kolla så att mina norska Facebookvänner mådde bra (alla rapporterade snällt tillbaka).

Det finns mycket att diskutera. Politik, terrorism, hur medierna agerar, bildval och hur överlägset Twitter varit jämfört med all annan bevakning. Men inte idag, inte än.

Läs istället denna text. En tjej som var på lägret berättar sin historia. Det som beskrivs är ett rent helvete. Sammanfattat: hon lever för att hon spelade död. Med lik både över och under sig. Läs!

Helvete på Utøya.

På Sveriges mest förorenade gata, Hornsgatan – hemma alltså, vaknar jag av måsar. På landet, i Stockholms skärgård, vaknar jag av duvor.

Jag brukar ha tre veckors semester på sommaren. Och jag brukar fylla dem till bristningsgränsen.

2009 lämnade jag Sverige första semesterdagen och återkom precis innan jag började jobba. 24 dagar, 8 länder och 825 mil senare.

2010 var mina tre veckor upphackade. Vecka 1 tillbringades i Funäsdalen, vecka 2 på Sicilien och vecka 3 i Stockholm, Göteborg, Kristianstad och Köenhamn. Däremellan jobbade jag.

När jag blev av med jobbet i december var min plan att söka jobb – och få ett – under januari, vara ledig och andas i februari och börja i mars. Istället fick jag jobb den 22/1 och började den 1/2. Därför har en lång sammanhållen semester varit viktig för mig i år. Och nu är den här! 4,5 veckor är vi lediga. Vi firade med att genast åka till landet.

Bäst just nu: sambon som gör allt jag inte kan pga foten utan att klaga.
Mest läst just nu: bloggar och Facebook. Har inte ro till böcker just nu.
Måste hinna: hmmm. Inget särskilt. Semestern börjar på onsdag!
Måste komma ihåg: att ta med allt jag vill ta med till landet.
Mest promenerade: inne i lägenheten.
Kallast: mina tår. Alltid.
Skönast: att semestern ineds med några dagar på landet,
Vill mest: gå på bio. Resa utomlands. Promenera.
Längtar till: att ha en fel fot, och en hel Iphone.
Borde: vila foten.
Gör istället: går för mycket.

Varning för ett gnälligt inlägg. Vill du inte få ditt semesterhumör förstört ska du kanske hoppa över att läsa. Eller så blir ditt humör ännu bättre av att läsa hur jag har det.

I februari fick jag plötsligt ont i foten. Det kom bara sådär, utan anledning. Dag tre var det så illa att jag inte kunde stödja på foten. Ringde mitt försäkringsbolag och fick en tid hos en ortoped. Han gav mig starka piller och vinkade hejdå. Pillren hjälpte lite, men tog inte bort smärtan helt. Dessutom blev jag hög. Nästa gång jag skulle till min kiropraktor (som jag går till pga ryggskada) berättade jag om foten och han tejpade den för stadga. Gick sedan dit ett antal gånger för ny tejpomgång, eftersom det kändes lite bättre.

Månaderna gick. Till slut tyckte kiropraktorn att jag skulle röntga foten. Beställde ny tid hos ortopeden och krävde röntgen. Den 23 maj röntgades jag så i en magnetkamera. Lördag den 28 maj ringde doktorn. Jag hade en stressfraktur i foten. (Förtydligande: en stressfraktur betyder att benet som gått sönder är stressat, inte att jag är det).

Jag hade alltså gått omkring med ett brutet ben i foten i 3,5 månader. Månader då jag gått, gått och gått. I Marocko, London, extra mycket hemma. Så nu sitter jag still. Det har gått drygt en månad sedan beskedet och jag har suttit still sedan dess.

Det är oerhört frustrerade, på ett sätt som jag inte tror att den som inte upplevt det kan förstå. Jag kan inte gå och handla mat. Jag kan inte ta en picknick i solen. Jag kan inte gå till en uteservering och dricka rosé. Jag kan inte gå hem till mamma eftersom hon bor för långt från busshållplatsen. Jag har fortfarande inte sett min brors nya lägenhet. Jag kan inte vara ute och grilla. Jag kan inte ens sitta på balkongen eftersom jag inte kan gå i trappan hemma mer än absolut nödvändigt. (Nödvändigt är att gå ned på morgonen för att äta frukost. Sen får jag stanna på nedervåningen tills efter middagen innan jag kan gå upp). Det gör ont när jag går, men framförallt värker det ofta.

Till råga på allt har min Iphone gått sönder och jag har supermycket att göra på jobbet.

Man kan lugnt säga att jag ser fram emot semestern.

Jag har blivit intervjuad om mobila strategier. Artikeln kan du läsa här om du är intresserad