9 dagar i Kina – bland murar, ankor och vanliga dagis

1998 sommarjobbade jag på TV4 Stockholm. En dag ringde telfonen på skrivbordet. ”Vilken dag slutar du jobba? Bra! Vi åker till Kina dagen efter”. Så åkte vi till Peking, min mamma, min bror och jag.

Jag kommer inte ihåg vad hotellet hette, men det var stort, och absolut värt mer än sina tre stjärnor. Vi var lite nervösa innan, kände att tre stjärnor i Kina kanske är som två stjärnor i Sverige, men det var alltså tvärtom. I alla fall för detta hotell. (Och ja, hotellets standard är superviktigt. För nej, det är inte en plats man bara sover på).

Vi hann ta det lugnt på hotellet i någon timme innan det var dags att ge sig ut på stan. Vi dök rakt in och började med Himmelska fridens torg. Pampigt, stort och hemskt, förstås. Och sjukt varmt. Vi skaffade snabbt fula solhattar för att inte få solsting, och köpte vattenflaska efter vattenflaska för att inte gå under.

Redan nästa dag åkte vi ut till Badaling för att klättra på Kinesiska muren. Ja, jag skriver klättra. det är knappast en slät gång att gå omkring på, den ringlar och slingrar sig även på höjden, inte bara i hur den sträcker sig på marken. Efter lunch hann vi också med att besöka Mingdynastins gravar, belägna i en dal nära muren, samt titta på en cloisnnéfabrik (emaljföremål). Kommer ihåg att jag köpte vackra ätpinnar på fabriken.

Kina är trots allt Kina och eftersom detta var en organiserad resa skulle vi indoktrineras lite också. Vi blev alltså skjutsade hem till en ”helt vanlig familj” och ett ”helt vanligt dagis”. Nåja. TV-apparater, välmående, leksaker, böcker, prylar, lyx, lyx, lyx. Inte helt säker på att det var helt ”vanligt” direkt. Samma känsla fick man i varuhuset Friendship Store. ”En affär för de utländska besökarna”. Suck.

Förbjudna staden kändes definitivt mer äkta! Förbjudna staden är ett samlingsnamn för de kejserliga palatsen i Peking och byggdes på 1400-talet. Förbjudna staden var väldigt intressant (och dygnsur! Himlen öppnade sig när vi var där och snabbt fanns tre decimeter vatten på marken, som inte sjönk undan) men mina favoriter blev Lamatemplet Yonghegong och Sommarpalatset. Lamatemplet ska vara Fredens och harmonins tempel, och nog kändes det lugnt och skönt där. Det var väldigt varmt när vi var i Peking och i Sommarpalatset finns en stor sjö. Förutom att titta på palatset hyrde vi en trampbåt (i form av en stor plastsvan) och svalkade av oss.

Vi hann även med att titta på Kinas stolthet pandan på Pekings zoo, äta pekinganka och se en pekingopera. Under resan föddes också min brors starka aversion mot koriander. Det var ”kinamat” frukost, lunch och middag och allt var fullkomligt dränkt i just koriander. Så en dag hoppade vi in i en taxi, åkte 40 minuter och åt på Hard Rock Café …

Återigen, en fantastisk resa. Fast är inte alla resor det?

  • Johan

    Vi får aldrig åka till Kina! Vill fortsätta älska koriander. :)