Jag är väldigt duktig på att slänga saker. Ofta lite väl duktig. Här åker allt från minnessaker, skor som var obekväma en gång, skålar jag tröttnat på, manualer, packningar, väskor, allt.
Men vissa saker sparar jag tydligen. Som det här: ett paket Disneypasta som kostat tio kronor?! Väldigt viktigt att spara, speciellt som jag hållit mig på avstånd från kolhydrater i två år …
När jag bodde i USA 2002 gjorde jag en tatuering. För mig är en tatuering något stort, och det måste vara ett livsviktigt motiv. Det första motivet var enkelt; ett tassavtryck, som om min katt klivit på mig. (Tatueraren ville rita dit tigerklor, är väldigt glad att jag sa nej).
Sedan dess har jag velat göra en till. Jag har hela tiden vetat att motivet ska ha något med Funäsdalen att göra, men mer precis än så var svårt att vara. Men så, under hösten 2011 kom jag på det. Jag skulle göra en tatuering med mosippan, Härjedalens landskapsblomma. Några månader av bildgooglande följde innan jag i januari 2012 kom på det. Den perfekta mossippan finns ju på Fjällnytt.
Ytterligare tid gick, det gör ju så sjukt ont! Men till slut bokade jag en tid. Och nu är det gjort! Nu är Funäsdalen och jag för alltid (ännu mer) ihoplänkade. Och det känns så bra.
Och så här blev det:
Den här texten har jag sett fladdra förbi på Facebook i flera månader. Jag har tyvärr ingen aning om varifrån den kommer eller vem som skrivit den. Men den är fin och den passar extra bra idag.
”Min kära flicka, den dag du ser att jag börjar bli gammal, ber jag dig ha tålamod, men framför allt, försök förstå vad jag går igenom. Om jag upprepar samma sak tusen gånger, avbryt mig inte genom att säga: ”du sa samma sak för en minut sedan” … Lyssna bara. Och minns tiden då du var liten och jag skulle läsa samma saga kväll efter kväll, tills du somnade.
Bli inte arg på mig när jag inte vill ta mitt bad, och genera mig inte. Kommer du ihåg när du var liten och jag fick springa och jaga dig ifatt dig för att få dig att duscha?
När du ser hur okunnig jag är när det gäller ny teknik, ge mig tid att lära mig och se inte på mig på det där sättet … Kom ihåg min älskade, hur jag varje dag tålmodigt lärde dig många saker, som att klä dig själv, kamma ditt hår och ta itu med livets alla möjliga frågor. Den dag du ser att jag börjar bli gammal, ber jag dig ha tålamod, men framför allt, försök att förstå vad jag går igenom.
Om jag tillfälligt tappar koll på vad vi pratar om, ge mig tid att minnas, och om jag inte kan, bli inte nervös, otålig och frän. Du skall veta att för mig är det viktigaste att vara med dig.
Och när mina gamla trötta ben inte låter mig gå så snabbt som tidigare, ge mig din hand på samma sätt som jag erbjöd min hand till dig när du skulle gå för första gången.
När den dagen kommer, var inte ledsen … bara var med mig, och ha tålamod med mig, när jag färdas på resan mot slutet av mitt liv. Jag värdesätter så högt den tid vi delat tillsammans, där glädje och kärlek alltid varit det viktigaste för mig.”
Ibland håller vi oss till vad som står på veckomenyn. Inte för att det är så svårt när det står ”grillning på landet” …
Vi fick ett erbjudande från Coop om billigt boende på Gripsholms Wärdshus. Just nu passade det extremt dåligt, men eftersom vi redan hade bokat åkte vi i alla fall.
Mariefred är litet, så litet. En gata, mer eller mindre. Men sött. Gripsholms Wärdshus var fint, men bedagat. Rummen luktade mögel och middagen var tjusig men smaklös. Frukosten däremot: perfekt! Och uteplatsen: underbar. Där fanns bord och stolar, soffor, fatboys, kullar och platt gräs. Läget är fenomenalt: i centrum men ändå vid vattnet och med utsikt över slottet.
På vägen hem åkte vi det lilla ångtåget. (SJ kör till Läggesta sen är det buss som gäller sista biten. Eller ångtåg.)
En härlig liten utflykt!
Ni vet när man har så mycket att göra att man inte ens hinner tänka? Och när ryggen klappar ihop mitt i allt? Då är det extra trevligt att bli bjuden till mamma på champagne och snittar.
Den 2 maj 1993 föddes världens bästa katt. Idag skulle Kurris ha blivit 20 år.
Testade rysk yoghurt för första gången häromveckan. Och OMG vad gott! Äter det till frukost, och nu ikväll som dessert. Jag toppar med bär (hallon/jordgubbar/blåbär och Sukrin Gold (som farinsocker). Enda nackdelen är att förpackningarna är så små.
Mån: Köttfärssås med förvällda zucchinistrimlor
Tis: Libanesiskt vid Medborgarplatsen
Ons: Fläskfilé med tzatsiki
Tors: Pulled Pork
Fre: Middag hos svärmor
Lör: Påskbuffé
Sön: Påskrester
Så var hon här.
Julia Anna Yoda.
52 cm, 3 735 gram.
Född 20130323 klockan 02.19.
Jag har blivit faster.
Kära Julia.
Idag har jag äntligen fått byta bakgrundsbild på mobilen. I många långa månader gick jag runt med en bild på dig inne i din mammas mage. En svartvit, kornig bild. Idag har jag bytt till en av dig, livs levande. Det gjorde jag direkt din pappa skickade första bilden på dig, bara någon timme efter att du fötts. Du är sjukt söt på bilden, förstås. Du har din mammas ögon, liknar din morfar (och därmed din kusin S) i ansiktet men har din pappas, och farmors, långa naglar.
Jag har ägnat ditt livs första dag åt att titta på bilder på dig, och på en liten filmsnutt på när du sover. Tänk att det kan vara så spännande att titta på en film där någon sover.
Riktigt lika lugn var jag inte igår när vi väntade på din ankomst. Jag fick hjärtsnörp varje gång mobilen pep, tappade saker i golvet, blev tårögd mitt på Konsum och gick in i en duschvägg. Din farbror Johan hade väldigt roligt åt mig. Han peppade genom att ropa ”Svampen” då och då, hans arbetsnamn på dig.
Vi sjöng om dig i går också.
Julia, Julia. Vi väntar på dig Julia. Julia.
Julia, Julia. Kom då lilla Julia.
Vi väntar på dig Juliaaaaaaaaa.
(Melodi: Gloria)
Vi har samlat på oss presenter till dig. Den första köpte vi i september. Jag har letat mig galen efter genusneutralt presentpapper. Även om din farbror Johan retar mig och säger att du inte kommer bry dig om presenter nu är han själv extremt petig. ”Vi måste köpa ett intellektuellt gosedjur” sa han när jag försökte köpa en mjuk älg. ”Det måste finnas strama mjuka ugglor!”
Jag lovar att göra mitt bästa för att du ska växa upp i en så bra värld som möjligt. Där älgar blandas med ugglor och där genusneutralt presentpapper är en självklarhet.
Vi har fortfarande inte träffats, du är inte ens ett dygn gammal. Ändå känner – vet – jag att jag skulle kunna göra vad som helst för dig. Och jag hoppas på att kunna göra det mesta med dig.
Välkommen till världen.
❤
Den här veckan, och förra, är allt annat än lugn för mig. Då gillar jag att blicka tillbaka på min favoritpool. Finns på La Toubana, Guadeloupe.
Mån: Cobb Salad
Tis: Hemmagjorda hamburgare med tillbehör
Ons: ? (Snabbmiddag mellan konferens och kafferosterikurs)
Tor: Wok med blomkålsris
Fre: Plockmiddag på hotellrummet
Lör: Restaurang på Djurgården
Sön: ?
Sorry!
Idag fick jag höra att ”jag får aldrig Grandinguppdateringar på Facebook nuförtiden”. Det visade sig vara det oerhört trasiga Ifttt som slutat funka, igen. Testar därför Jetpack nu. Därav detta skräpinlägg, vill se hur det funkar.
Vi har länge tyckt att vi lägger ned alldeles för mycket pengar på mat. Hutlöst mycket pengar. Visst, vi handlar utan att titta på priser, och vi handlar bara på svindyra affärer i Stockholms innerstad, och vi handlar varje dag det vi är sugna på utan någon som helst planering. Men ändå. Väldigt mycket pengar.
Så vi bestämde oss för att kartlägga en månad. Det blev februari. Och även om jag visste att det var illa, så är jag oerhört chockad över resultatet.
Vi har alltså ätit middag hemma tio (10) dagar och ändå lagt över sextusen (6 314) kronor på matvarubutiker. Och nej, vi har inte hamstrat oxfilé, köpt ovanligt mycket tvättmedel eller något sådant. Ni förstår chocken.
Men orka gräva ned sig i historiken? Nej. Istället tar vi nya tag. Nu i mars fortsätter vi att kartlägga, men också tänka på vad vi handlar. Så får vi se om vi behöver vidta fler åtgärder. För jag vill verkligen inte lägga så här mycket pengar på mat (inklusive restaurangbesök slutade februarinotan, exklusive luncher, på 13 500 kronor). För de pengarna kan man göra väldigt mycket roligare saker än att handla på ”Skit-Konsum” och ”Dyr-Ica” och äta på högst ordinarie kvarterskrogar.
Copyright © Granding
Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress