Ja, jag menar det som det låter; jag har någon läskig förmåga att känna när någon är gravid. Första gången var för drygt sex år sedan och hittills har den alltid stämt. Klart att folk varit gravida utan att jag märkt det, men de gånger min radar slagit till har jag aldrig haft fel. Galnaste gångerna har bland annat varit första gången (det visade sig sen att tjejen, som jag aldrig träffat tidigare och heller aldrig träffade igen efter detta enda tillfälle, var gravid i vecka 3 när radarn slog till) och en gång när jag först trodde att någon var gravid, men sedan trodde att radarn haft fel för känslan försvann och det visade sig vara en abort.
Idag skriker min gravidradar Mette-Marit. Och att både Paulina och Ebba von Sydow tror samma sak gör att radarn verkar ha slagit till igen. Norsk kunglighet på gång alltså?
Bäst just nu: Ipaden.
Mest läst just nu: bröllopstexter. I tidningar, på bloggar, i Ipaden.
Måste hinna: köpa Frödinges prinsessbröllopstårta, ett måste på lördag.
Måste komma ihåg: att köpa flygbiljetter Sthlm-Kristianstad och Köpenhamn-Sthlm (augustitrip).
Mest promenerade: Love Stockholm 2010, både söndag och måndag kväll.
Kallast: mina tår.
Skönast: att sambon är ännu mer fotbollsointresserad än vad jag är: antal minutrar tittade på VM hittils = 0.
Vill mest: gå på bio.
Längtar till: Funäsdalen. Inte ens två veckor kvar!
Borde: byta lakan.
Gör istället: ipadar bröllopsartiklar.
* Uppdatering: jisses så många felskrivningar, jag är uppenbarligen inte kompis med Ipadens tangentbord än.
När Apple berättade om sin nya produkt, iPad, var jag först tveksam. Inte till produkten i sig, men mitt behov av den. Samtidigt är det svårt att förutse sitt behov och användande av en helt ny produkt. Jag funderade ett tag, men kom till slut fram till att jag ville ha en Ipad.
Jag valde den lite dyrare varianten, som har 3G och inte bara wifi och alltså kan användas överallt. Den anlände i onsdags kväll och redan på torsdagen utsatte jag den för ett riktigt eldprov; en heldag på konferens utan uppbackning av en dator. Jag använde den mer eller mindre nonstop under dagen och på kvällen var batteriet nere på 50%. Jämför med en Iphone som tar slut på två timmar av sådant användande, eller en laptop som väl klarar tre timmar.
Vad gjorde jag då? Jag surfade hejdlöst, twittrade, Facebookade (det var en konferens som uppmanade till detta), skrev anteckningar från konferrensen och konceptade fram en ny app. Dessutom hade jag Instant Messaging igång och jag laddade ned ny appar.
Jag har fortfarande inte vant mig vid den och använder den inte fullt ut än, men jag ser redan att vi kommer ha ett kärleksfyllt förhållande.
Idag lanserar vi på Mobilab riktig TV i mobilen. Du kan nu se fyra av TV4s kanaler direkt i din mobil, precis samma sak som går på tv, precis samtidigt.
För TV4/Mobilabs del har detta projekt mest handlat om rättigheter, vi låter helt enkelt operatörerna ta del av en ström med vårt material. På samma sätt som TV4 gör till kabel–tv-operatörerna.
Häromdagen lanserade Mobilab en ny Iphone-app. Denna gång, lagom till VM, en app från Fotbollskanalen. Hittills är besöksstatistiken otrolig och appen ligger på plats nummer 1 i App Store.
Om jag såg en tant få sin väska ryckt, en tjej få en smäll av sin kille, en person bli misshandlad av flera eller liknande, skulle jag försöka hjälpa till eller försöka skaffa mer hjälp.
Men vad gör man när man inte vet vem som är the bad guy?
Ingenting, visade det sig.
För någon vecka sedan stod jag och väntade på en buss. Plötsligt hörs skrik och bråk och upp ur tunnelbanan kommer en ung kille springande. Efter honom kommer ytterligare en ung kille, som skriker “fan, jag behöver hjälp här!”. Eftersom situationen var så otydlig - var det två kompisar som blivit fulla och börjat bråka? var det en mördare och en civilpolis? var det en älskare och en arg äkta make? var det en pokerspelare och en indrivare? var det ett vittne och en yrkesskurk? - gjorde jag ingenting.
Vad skulle ni ha gjort?
(Några minuter senare kom polisbilar, civilpolisbilar, polismotorcyklar etc).
Våren 2002 jobbade jag på Isaac Mizrahi Show i New York. En dag var Rufus Wainwright
gäst. Jag hade aldrig hört talas om honom, men fastnade för låten han spelade i slutet av inslaget (se youtubeklipp längre ned). När jag slutade på Isaac Mizrahi fick jag bland annat 100 dollar (då 1 141 kr) på Virgin Megastore och en av skivorna jag köpte var Rufus’s “Poses”. Jag gillade den skivan, men större blev aldrig mitt Rufusintresse.
Åren gick och förra lördagen såg jag en affisch på stan; Rufus Wainwright skulle spela i Stockholm. Pratade med mamma och köpte biljetter, alltid kul att göra något tillsammans.
Första delen av konserten var extremt pretentiös och faktiskt fånig. En kvinna kom in på scenen och förklarade att Rufus kommer spela ett gäng låtar i en cykel först, och att man absolut intre fick applådera. Och när han var klar fick man inte heller applådera, eftersom hans “sorti är en del av föreställningen”. In träder Rufus, iklädd en extremt dramatisk svart klänning. På en stor duk projiceras stirrande ögon. Och jag sitter bara med tvångstankar om att applådera vilt.
Efter pausen blev det dock annorlunda. Rufus kommer ut i vanliga kläder, är glad och fnittrig. Första halvan var faktiskt hemsk, men andra halvan vägde upp det. Han spelade bara tre låtar jag hört tidigare, men ändå var det magi.
(Just blandningen av del 1 och del 2 är oerhört märklig, bestäm dig för om du ska ha en vanlig spelning eller om du ska köra någon form av installation).
Den här veckan har varit väldigt hektisk. (Jag har inte ens hunnit svara på mail som handlat om annat än jobb.) Och likadant ser det ut några veckor framöver. Men den 14 juni! Då lugnar det ned sig.
Förra året var vi bortresta hela min treveckors-sommarsemester. Vi hade en fantastisk resa genom många länder, underbart väder, stora upplevelser. Men när vi kom hem sa jag “nästa år vill jag ha minst tre veckor sammanhängande semester och jag vill tillbringa dem på mer eller mindre en plats”. (Nu undrar ni varför bara tre veckor? För att vi varit i London, Sälen, ska till Köpenhamn och Göteborg på kortresor, samt vill ha en vecka runt vår årsdag. Årsdagen är det enda jag inte kan tänka mig att kompromissa bort gällande ledighet.)
Så vad hände? I sommar ska vi en vecka till Funäsdalen för att fira mormors 80-årsdag. Så ska vi en familjevecka till Sicilien. Däremellan skulle vi till Skåne med svärmor. Nu kan inte sambon den veckan och eftersom jag inte har fler dagar än 15 att spela med så innebär det att: vi åker till Funäs en vecka, jobbar en vecka, åker till Sicilien en vecka och att vi just nu letar febrilt efter en tid till Skåne. Glöm det där med sammanhängande semester på en plats, alltså.
Men nästa år! Då jäklar ska jag vara på en plats hela sommaren. Säkert, va?
Inlägg (RSS)