Ikväll stannar vi inne. CNN visar Michael Jackson the Memorial från Staples Center i Los Angels. Johan (och jag) förbereder en fantastisk italiensk middag medan pappa och Kristoffer slår sig ned framför tvn.

Så blir det vin, öl, prosecco och mat i soffan. Vi sitter klistrade. Och jag - som numer är så blödig - får tårar i ögonen av både Brooke Shields tårar och Yshers låtval.

Tur att grannkattens ständiga försök att smita in tar ned oss på jorden igen.

När jag växte upp var Michael Jackson ständigt närvarande. Jag var inget fan, men min bror var. Det spelades alltid MJ-musik och på väggarna hängde affischer.

En sån här dag kommer förstås minnena tillbaka:

1995 var jag i England på språkresa i och när vi tillbringade en dag i London var det jakt på nya cdn HIStory som gällde. Förstås jättekul att komma hem med den till brorsan (på den tiden släpptes skivorna på olika datum i olika länder). Och på Themsen flöt en jättestaty av sångaren.

Jag har bara varit på en konsert, Ullevi 1997. Vilken upplevelse! X2000 var fyllt av människor som skulle till konserten och överallt satt folk och läste kvällstidningarnas MJ-bilagor. Hela Göteborg sjöd. Och Michael underhöll, förstås.

Låten You Rock My World släpptes 2001 på skivan Invincible. I Sverige gjorde radiostationen NRJ en grej på det och spelade låten varje kvart den dagen. Kommer ihåg att vi åkte fram och tillbaka till Ikea den dagen, men Michael på bilradion.

Idag har man hört meningar som “Michael Jackson var vår tids Elvis”. Och visst är det så. Vi är många “icke-fans” som är sorgsna och chockade idag. För hur konstig han än var privat, hur dåligt han mådde, så var han ett musikaliskt geni.

Jag har två favoriter: Man in the Mirror & I Just Can´t Stop Loving You. Varsågoda!

22.00 läser jag om Farrah Fawcetts död och tankarna går till Patrick Swazey och Michael Jackson. 23.45 får jag sms om att Michael Jackson dött. Usch!

Ett - mycket tragiskt - liv är tillända. Jag är glad att jag hann se en konsert med honom. RIP Michael Jackson.