Imorgon åker vi till Riga. Enligt prognoserna ska det vara samma väder där som här. Alltså borde jag ha samma jacka där som här. Min tjockaste höstjacka.

Å andra sidan säger folk att det är råare luft där, och att det känns kallare. Och vissa dagar här hemma fryser jag i den jackan.

Var i New York en väldigt kall april en gång. Frös konstant och åt middag på sunkhotellets restaurang för att slippa gå ut. Så vill man inte ha det på en semester. Å andra sidan blir jag folkilsk om jag blir för varm.

Å ena sidan, å andra sidan. Vad ska jag göra? (Nej, får inte plats med två jackor i packningen. Nej, får inte plats med en kofta under höstjackan, den är för tight).

1998 sommarjobbade jag på TV4 Stockholm. En dag ringde telfonen på skrivbordet. ”Vilken dag slutar du jobba? Bra! Vi åker till Kina dagen efter”. Så åkte vi till Peking, min mamma, min bror och jag.

Jag kommer inte ihåg vad hotellet hette, men det var stort, och absolut värt mer än sina tre stjärnor. Vi var lite nervösa innan, kände att tre stjärnor i Kina kanske är som två stjärnor i Sverige, men det var alltså tvärtom. I alla fall för detta hotell. (Och ja, hotellets standard är superviktigt. För nej, det är inte en plats man bara sover på).

Vi hann ta det lugnt på hotellet i någon timme innan det var dags att ge sig ut på stan. Vi dök rakt in och började med Himmelska fridens torg. Pampigt, stort och hemskt, förstås. Och sjukt varmt. Vi skaffade snabbt fula solhattar för att inte få solsting, och köpte vattenflaska efter vattenflaska för att inte gå under.

Redan nästa dag åkte vi ut till Badaling för att klättra på Kinesiska muren. Ja, jag skriver klättra. det är knappast en slät gång att gå omkring på, den ringlar och slingrar sig även på höjden, inte bara i hur den sträcker sig på marken. Efter lunch hann vi också med att besöka Mingdynastins gravar, belägna i en dal nära muren, samt titta på en cloisnnéfabrik (emaljföremål). Kommer ihåg att jag köpte vackra ätpinnar på fabriken.

Kina är trots allt Kina och eftersom detta var en organiserad resa skulle vi indoktrineras lite också. Vi blev alltså skjutsade hem till en ”helt vanlig familj” och ett ”helt vanligt dagis”. Nåja. TV-apparater, välmående, leksaker, böcker, prylar, lyx, lyx, lyx. Inte helt säker på att det var helt ”vanligt” direkt. Samma känsla fick man i varuhuset Friendship Store. ”En affär för de utländska besökarna”. Suck.

Förbjudna staden kändes definitivt mer äkta! Förbjudna staden är ett samlingsnamn för de kejserliga palatsen i Peking och byggdes på 1400-talet. Förbjudna staden var väldigt intressant (och dygnsur! Himlen öppnade sig när vi var där och snabbt fanns tre decimeter vatten på marken, som inte sjönk undan) men mina favoriter blev Lamatemplet Yonghegong och Sommarpalatset. Lamatemplet ska vara Fredens och harmonins tempel, och nog kändes det lugnt och skönt där. Det var väldigt varmt när vi var i Peking och i Sommarpalatset finns en stor sjö. Förutom att titta på palatset hyrde vi en trampbåt (i form av en stor plastsvan) och svalkade av oss.

Vi hann även med att titta på Kinas stolthet pandan på Pekings zoo, äta pekinganka och se en pekingopera. Under resan föddes också min brors starka aversion mot koriander. Det var ”kinamat” frukost, lunch och middag och allt var fullkomligt dränkt i just koriander. Så en dag hoppade vi in i en taxi, åkte 40 minuter och åt på Hard Rock Café …

Återigen, en fantastisk resa. Fast är inte alla resor det?

Att resa är bland det bästa jag vet. Att bara åka till en destination och hänga där kan vara trevligt, men det allra bästa är rundresor.

2003 åkte min mamma, min bror och jag till Sydamerika för att fira mammas 50-årsdag.

Under 18 dagar besökte vi Argentina, Uruguay, Chile och Brasilien.

Visa Sydamerikaresa 2003 på en större karta

Efter en lång resa, via London och Sao Paulo, landade vi i Argentinas huvudstad Buenos Aires klockn 10.55 på morgonen den 9 januari.

Vi bodde på Hotel Bristol, beläget på ”världens bredaste boulevard”. Har ingen aning om det är sant, men det krävdes många övergångsställen med paus emellan för att korsa gatan.

Det var en organiserad resa, men förutom oss var vi bara tre till. Första dagen åkte vi på en stadsrundtur (jag gillar verkligen att göra sånt direkt, så får man en bra överblick redan från början). Som Evitaintresserad, jag skrev tex mitt specialarbete om henne, släpade jag förstås med de andra både till presidentpalatset Casa Rosada och hennes grav på Recoleta. Vi gick naturligtvis också och tittade på tango.

En dag åkte vi ut på pampas, och besökte fantastiska Estancia Santa Susana. Visst, hur turistit som helst, men det kändes faktiskt inte turistit alls. Och SÅÅÅÅÅÅ gott! Vi åt en sen lunch, kanske vid 14-tiden. Maten bestod av nötkött, kyckling, lamm och korv som sakta grillats sedan sju på morgonen. Till detta läsk/vin och sallad. Min godaste måltid so far i livet. Rent generellt åt vi väldigt gott i Argentina. Förutom allt fantastiskt kött åt vi mycket italienskt. Eftersom Argentina har många italienska invandrare finns det riktigt bra restauranger i Buenos Aires.

Nästa stopp på resan var badorten Punta del Este i Uruguay. För att ta oss över till Uruguay tog vi en katamaran över Rio de la Plata och sedan buss vidare. Vi bodde på det ganska sunkiga Hotel Ajax. Efter några dagars strandhäng, och allmänt slappande åkte vi vidare till huvudstaden Montevideo och Hotel Embajador. En stadsrundtur och lite dålig mat senare kände vi att det räckte med Motevideo (som vi mest tyckte liknade Östberlin). Vidare mot Chile!

Efter en flygtur över Anderna landade vi i Santiago där vi skulle bo på Hotel Los Nogales. Tyvärr låg hotellet i en förort. Mysigt, absolut, men få restauranger och långt in till stan. Ännu mer tyvärr så var det någon form av ungdomskonferens på hotellet. Ljudvolymen var enorm nätterna igenom. Men Chile var härligt! Vi gjorde en stadsrundtur, förstås, och vi åkte ut i landet och besökte både Valparaiso och Vina del Mar.

Resans sista etapp var Rio De Janeiro i Brasilien. Hettan! Folklivet! Kackerlackorna! Hotel Astoria Copacabana ligger, som man förstår på namnet, precis vid Copacabana. Restauranger, barer, folk överallt. Stor skillnad mot området vi bode i i Santiago alltså.

Stadsrundtur (!), Jesustatyn med den coola bergbanan upp (genom en regnskog fylld med apor), Sockertoppen (med kondorerna flygandes under oss) och så firade vi mammas födelsedag. Champagne till frukost, champagne till lunch, champagne till middag. Däremellan Rio. Och när vi gick hem sent på kvällen hade jag så ont i fötterna att vi stannade på Copacabana för att köpa flip-flops. Därför äger jag nu illgröna flipflops med gröna och gula pärlor på.

Det var en fantastisk resa. Jag tyckte det var oerhört spännande att äntligen få se Argentina och har idag Buenos Aires som en av mina favoritplatser. Chile åker jag gärna tillbaka till. Brasilien och Uruguay var spännande, men där känner jag att jag är klar.