Idag åker jag till München. På semester. Känns lite otippat, men det var den destinationen ingen i resesällskapet sa definitivt nej till.
Min förhoppning är att det är under denna resa min nya kamera och jag ska bli vänner. Vi är det tyvärr inte än. Tycker den är krånglig med touchgränssnitt istället för knappar och tycker att bilderna bara blir sådär. Vi får väl se resultat i nästa vecka när vi är hemma igen!
Efter en månad av vidrig sjukdom har jag noll inspiration kvar. Så när jag såg samma sak på många bloggar valde jag att hoppa på. 24 inlägg om mig kommer här.
Min väska är som jag. Strukturerad och organiserad. Du hittar inte något ologiskt i min väska (Och ja, kvitton är ologiskt).
I min väska finns alltid:
Hoppas ni alla hade ett bra nyår! Jag har alltid tyckt att det är en konstig högtid, precis som midsommar. Man SKA ha finkläder, SKA äta tjusig mat, SKA en massa saker. Helst i sällskap med massa andra människor som SKA samma sak.
I år hade vi dock ett perfekt nyår. God, enkel mat, god dryck, trevligt sällskap. Vid tolvslaget packade vi ned en flaska champagne och gick upp på Mariaberget. Med en fantastisk utsikt över stan skålade vi in det nya året utan några SKA. Perfekt alltså!
Det önskar jag er alla. Gott nytt år!
Efter en månad av vidrig sjukdom har jag noll inspiration kvar. Så när jag såg samma sak på många bloggar valde jag att hoppa på. 24 inlägg om mig kommer här.
En av mina favoritlåtar? Hur ska jag kunna välja en? Musik är väldigt viktigt för mig. Samtidigt är jag helt ointresserad av att leta och lyssna på nytt. Jag har hundratals cds och tusentals låtar i min dator. Pudelrock, Leonard Cohen, brittisk musikalmusik, 60-talslåtar, Michael Jackson, Queen, filmmusik och annat blandas friskt i min ipod.
Efter en månad av vidrig sjukdom har jag noll inspiration kvar. Så när jag såg samma sak på många bloggar valde jag att hoppa på. 24 inlägg om mig kommer här.
Jag har gått ned 18 kilo sedan i somras. Just nu älskar jag alla mina kläder.
Efter en månad av vidrig sjukdom har jag noll inspiration kvar. Så när jag såg samma sak på många bloggar valde jag att hoppa på. 24 inlägg om mig kommer här.
Åh, jag vill inte välja bara ett! Men gör jag inte det kommer jag sitta i timmar och det kommer sluta med att jag visar 50 bilder. Så det blir den här.
Den 3 november 2008, på vår fyraårsdag, förlovade vi oss. Det skedde på Brooklyn Bridge i New York. Den här bilden tog jag en halvtimme innan.
Efter en månad av vidrig sjukdom har jag noll inspiration kvar. Så när jag såg samma sak på många bloggar valde jag att hoppa på. 24 inlägg om mig kommer här.
Oj. Jag läser så många bloggar. Flera hundra. Från sådana som handlar om min bransch, till mammabloggar. Bloggar skrivna av svenskar som bor utomlands och bloggar skrivna av kändisar. Springer jag på en blogg som skrivs av någon som är sjuk fastnar jag, men sen gör det så ont när bloggaren dör. Och så läser jag massor av bloggar som kompisar och bekanta skriver.
GOD JUL!
Efter en månad av vidrig sjukdom har jag noll inspiration kvar. Så när jag såg samma sak på många bloggar valde jag att hoppa på. 24 inlägg om mig kommer här.
För ett år sedan hade jag tokpanik. Den 2/12 2010 blev jag av med jobbet. Oväntat och ovälkommet. Det här gamla inlägget beskriver det bäst.
Efter en månad av vidrig sjukdom har jag noll inspiration kvar. Så när jag såg samma sak på många bloggar valde jag att hoppa på. 24 inlägg om mig kommer här.
Den här var svår. Eftersom jag i grunden är en person som tycker att människor är idioter beundrar jag väldigt få.
Jag kan beundra att min vän Zandra är supercool som tackade nej till ett jobb i mediebranschen när de erbjöd henne förlängd projektanställning. (Det slutade ned att hon blev fast anställd). Och jag beundrar att min vän Anna är oerhört stark och som är världens bästa mamma trots stora motgångar. Att min pappa kallas medievärldens gudfader kan man inte annat än beundra.
Jag beundrar en anonym vän som bestämt sig för att bli mamma på egen hand och gör allt för att få som hon vill, med resor till Danmark, utredningar och ett oerhört slit. Jag beundrar min mamma för att hon fick ihop vardagen som ensamstående med två små barn när vi var små. Min sambo för att han flyttade 33 mil för min skull. Och jag beundrar min mormor, som har en livshistoria som borde skrivas ned.
Dem beundrar jag. Och andra vänner och släktingar.
Efter en månad av vidrig sjukdom har jag noll inspiration kvar. Så när jag såg samma sak på många bloggar valde jag att hoppa på. 24 inlägg om mig kommer här.
Min sambo. Min sambos vänner säger att han förändrats mycket sedan han träffade mig 2004. Och visst har han, men jag tror det mer beror på förändringar i livssituationen än på just mig. När vi träffades bodde sambon i en (underbar) etta i Oskarshamn. Han hade eget företag som gick sådär (att vara grafisk formgivare med bas i Småland ger ett begränsat antal kunder) och bodde långt ifrån allt. Nu bor han i en femma vid Mariatorget mitt i Stockholm, har för mycket jobb och reser mycket. Klart man förändras. Men som sagt, att jag skulle ha förändrat honom så mycket har jag lite svårt att se, min sambo ändrar man inte så lätt.
De som tänker på min sambo som hans förnamn kan tycka att han verkar timid, smart, tystlåten och enkel. De som tänker på honom som hans efternamn tycker att han är hård, rättvis, smart och skrämmande (ja, det finns en story bakom detta). Jag som har båda sidorna säger att han är timid, hård, skrämmande smart och fantastisk.
Min sambo är en mycket bra reskamrat. Han är väldigt allmänbildad, säker på sin sak men visar bara ”lärar-son-tendenser” ibland. Han är nog en av världens mest jämställda män.
Han är min kärlek. Och min bästa vän.
(inlägget är en repris från den 7 december 2010).
Efter en månad av vidrig sjukdom har jag noll inspiration kvar. Så när jag såg samma sak på många bloggar valde jag att hoppa på. 24 inlägg om mig kommer här.
Stockholm i mitt hjärta med Petter. Tryck här för att lyssna.
Så är det verkligen. Stockholm i mitt hjärta. Vackrare stad finns inte.
Efter en månad av vidrig sjukdom har jag noll inspiration kvar. Så när jag såg samma sak på många bloggar valde jag att hoppa på. 24 inlägg om mig kommer här.
Vi börjar med det enklaste.
Jag är väldigt inkonsekvent gällande högtider. Jag älskar julen. Klapparna, traditionerna, granarna, ljusen, pyntet. Hemma går jag all in och pyntar järnet. Vi pratar en amerikansk nivå på pyntandet.
Samtidigt avskyr jag Halloween och avfärdar det som ”amerikanskt skräp” och tycker att de svenska eller irländska traditionerna är mycket bättre. Jag ryser – och inte på ett bra sätt – när jag ser svenska kompisar utan anglosaxiska vänner hälsa glad Thanksgiving på Facebook. Och när jag såg att vissa handlare försökte införa Black Friday i Sverige höll jag på att bli galen.
Samtidigt kan jag leva efter att man inte ska klä sig i vitt efter Labour Day.
Jag är alltså helt inkonsekvent. Men tänker att eftersom jag är medveten om det är det ok. Och köper lite fler tomtar.
Copyright © Granding
Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress